that thing I wan to talk about sometimes, but I never get the chance...
du vet den där känslan när blickar mötts.. och man tror de är någon speciell blick. Eller de sättet personen tar i dig, håller om dig som får dig känna dig speciell. Eller helt enkelt de sättet som personen pratat till dig eller om dig som får dig och känna dig speciell. Eller bara tanken på att personen har tänkt på dig...
Tror ni har känt den känslan någon gång, jag frågar mig varje gång, ifall de man tror de menar.. verkligen är sanningen. Jag börjar tvivla på att den blickarna som en gång möttes med spänning, bara är " ingen speciell, men hej", eller då personen tar i dig eller sättet personen kramar dig är äkta eller om det är " hej, hoppas du är nöjd nu". Eller om ett glatt hej egentligen är ett " åhnej nu kommer hon le nuuu o säg hej, HEJ". Eller om tanken man tänkt att personen kanske möjligtvis har slängt iväg en tanke av något slag.. men bara kanske.
Har du varit där någon gång? Jag är där varje dag...
Kommentarer
Trackback
