annaelinsofie

har lite stuff på gång, och tankar som snurrar som jag inte riktigt vet var jag ska göra av dem. Så hade en liten tanke, att jag delar dem med er.

Du har sagt till mig att jag betyder mycket för dig, för att jag lyssnar och finns i alla lägen. Jag bryr mig om dig, och det vet du om. Jag har stöttat dig igenom svåra, jobbiga, men även bra och glada stunder. Du har fått mig o känna mig behövd och stark, och du har själv sagt, att jag kan känna mig trygg i dig.
Det gör jag, till stor del. Men när dem dagarna kommer då de känns som du glömt mig, eller inte ens skänker tanken på mig får mig och känna mig liten.
Det har hänt en gång, och vill inte det ska hända igen, ge mig en chans, jag gav dig två. Såra mig inte som förr, för det har precis läkt och jag orkar inte med ett break till.

Du betyder mycket för mig, jag behöver dig i mitt liv. Du har blivit en stor del av min vardag för jag vet jag alltid kan räkna med dig, men ibland börjar jag tvivla.
Vem är jag för dig? Vad är jag för dig? Vad är vi? Vad är jag? Vad är du?

Jag ber om ursäkt, inlägget ska tas bort inom kort. var bara tvungen. Tack!