annaelinsofie

jag ska vara ärlig, nu en längre period har jag inte mått som jag sagt.. jag mår inte bra alls.. jag har jätte mycket överallt nu. skolan håller på och ta död på mig, nu fram till jul ( som jag vet idag) har jag minst 5 prov , projekt arbete, APU arbete och inlämningsuppg, medan under tiden så är jag i slutspurten med körkortet vilket inte gör att jag får mindre press på mig..

Mina vänner, hade inte klarat mig utan dem, men när även dem kommer med sina problem och självklart gör jag allt för att hjälpa dem, men jag har inte all energi i världen. Jag vill finnas till för alla som behöver mig, men jag har knappt tid för mig själv.. Jag känner knappt igen mig själv, genom åren har jag förändrats på både positivt och negativ sätt. Dock har pressen på min prestationsförmåga ökat hastigt..

Hur mycket kommer min kropp palla är då frågan...?

Dock har jag hittat något som får mig att må så jävla bra, det är handbollen. Jag har börjat igen, i ankaret. Det är verkligen ett såå underbart gäng, glädje, bjuder på sig och ser till att alla blir sedda. kärleken till handbollen har jag inte haft på ett bra tag, men nu kan jag inte ens leva utan den! Jag är mig själv när jag är på plan och får göra det jag älskar.

I found myself in a hopeless place, and now I can't see me more happy! I'm proud what I become..